Bålen. Vem inom träningsvärlden har inte ägnat sömnlösa timmar åt denna ack så mystifierade del av kroppen? ”Det är viktigt med en stark bål”, säger vi. Och människor nickar instämmande. Alla vill ha en välfungerande bål. Stabilitet. Balans. ”Annars kan man bli skadad”, sägs det och det är här någonstans jag gillar att utmana den rådande sanningen. Är det verkligen så? Är jag garanterat skadefri om jag har en stark bål och förmodligen skadad om jag inte har det?
Jag föredrar att vända på logiken. Istället för att, på en väldigt diffus grund, tala om risken att göra mig illa (oftast något i stil med att ”paja ryggen”) när jag tränar så pratar jag om viljan att maximera min prestation. Att få ut så mycket som möjligt av min kropp när jag anstränger den. I synnerhet när jag lyfter tungt. För bålen är mycket riktigt viktig då. Och ja, buktrycket fungerar som ett slags skydd för mitt ländryggskomplex så att lyftet sker med så neutral kotpelare som möjligt i relation till min höft, men bålens viktigaste funktion är att agera kraftöverförare genom min kropp, från fötterna i golvet ut till objektet som ska färdas från A till B på effektivast sätt. Bålen är en transportör av all den styrka jag kan frambringa i mina ben, ut till armarna, greppstyrkan och ut till stången. Det här kan låta flummigt, men för att förstå det kan det hjälpa att titta på andra duktiga ”bål-konstnärer” som exempelvis skickliga vokalister.
Iron Maidens Bruce Dickinson är en levande legend och erkänd som en av rockhistoriens bäste och starkaste sångare. Det är oerhört intressant att studera hur han står på scenen. Precis som en olympisk lyftare är han liksom alltid rotad med fötterna på scenen. Han har en ganska bred stance, vilket ger honom en stor understödsyta och liksom förstärker hans känsla av att vara ”jordad”. Inget kan rubba Dickinson när han står på det sättet. Faktum är att många av de absolut bästa lyftarna har i unga år tränat på att lyfta stänger som är fastskruvade i golvet. De är såklart omöjliga att lyfta, men hjälper kroppen att förstå hur kraften ska appliceras från fötterna rakt nedåt, genom golvet, för att på bästa sätt få den anspänning som krävs för att överföra kraften från benen ut till stången.
Dickinson ser också ut att alltid greppa mikrofonen (eller stativet) väldigt hårt. Också här finns en tydlig koppling till ännu en viktig faktor när vi talar om kraftutveckling. Greppet. Ett svagt sådant kommer att innebära läckage av kraft ut till objektet, vilket är lika förödande när man vill kasta upp 240kg över huvudet som när man vill hålla en klar ton i Fear of the Dark i 20 sekunder. Att rota sin kropp i objektet man arbetar med är lika viktigt som att rota sig i marken man står på. Det är då bålens fantastiska förmåga att överföra kraft fungerar som allra bäst.
Personligen har jag naturligtvis större erfarenhet av bålstyrka i relation till träning än sång. Men jag har alltid fascinerats av kroppens förmåga att prestera på den absoluta toppen och jag har tagit mig tiden att prata med röstcoacher för att bättre förstå hur de här teknikerna lärs ut i deras värld. Det är slående hur lika pedagogikerna är för exempelvis en operasångare och en tyngdlyftare. Bålen är en central del i båda dessa världar – men inte så mycket för att undvika skador, snarare för att få ut maximalt av det man försöker göra.
Med andra ord. Tryck ned fötterna i golvet. Stå som om du ägde världen. Ta ett rejält grepp om det du håller och bara kör. Lyft för allt du är värd, eller sjung ut.
//Fredrik Devoto, fystränare AIK Fotboll Dam, utbildare och personlig tränare
Poddtips: Lyssna på Fredrik i vår podcast ”Träningssurr”, där han delar med sig av sin vardag som fystränare.
