Det var den franske upplysningsfilosofen Voltaire som en gång sade att ”medicin består i att
underhålla patienten medan kroppen läker sig själv”. Och trots att jag är fullt medveten om att denna
utsaga fälldes under en tid när medicinen inte var ens i närheten lika avancerad som den är idag så
kan jag inte låta bli att tänka på hur relevanta orden är i vår värld av träning, fysioterapi och
smärthantering.
När människor har ont vill de allra flesta göra något aktivt åt den smärtan. Vi vill känna att vi tar
kommando över situationen och rehabiliterar oss friska och smärtfria. Idag har det gått så långt att vi
till och med uppmanas att vara vaksamma på mystiska ”obalanser” och ”snedställningar” i våra
kroppar som i framtiden kanske kan komma att bli till problem. Behöver vi verkligen det? Och hur
säkra kan vi verkligen vara på att just de specifika övningarna vi ordineras hjälper mot smärtan? Rent
vetenskaplig är kopplingen mycket svag. Vi vet att träning och rörelse är bra för oss såväl fysiskt som
psykiskt. Och vi vet att kroppen läker. Beroende på vilken vävnad som har skadats eller överbelastats
kan det ta lite olika tid, men den läker.
Det är med detta i åtanke jag påminner mig om Voltaires ord. Vilken är vår roll som tränare när
någon under vårt ansvar har ont någonstans? Jag vet vad jag tycker. Vi bör inte diagnosticera. Det
finns det betydligt mer kvalificerade människor och maskiner till. Inte heller bör vi plocka fram
machoattityden och be klienten ”bita ihop”, jobba igenom smärtan eller annan till synes härdande
snack som i mitt tycke bara är kosmetika över en osäker och i grunden okunnig tränare.
Idag vet vi att smärta är något oerhört komplex. Diffus smärta som inte beror på uppenbart trauma
är ofta multifaktoriell, vilket betyder att den kan bero på hundratals olika faktorer, oftast i
kombination med varandra. Hur vi tränat, hur vi sovit, vad vi ätit, hur vi mår psykiskt och mycket mer.
Med andra ord inte för att vi lyfte en tung kartong i förrådet, är tre procent starkare i högerbenet
eller åt två deciliter snabbmakaroner i onsdags.
Med det sagt, undvik de övningar och rörelser som triggar smärtan. Inte för att det är dödligt att
känna lite smärta, utan för att det är otrevligt och kan göra att den drabbade vill undvika ALL typ av
träning. Fokusera på de sakerna som fungerar bra i stället.
”Gör det här ont?”
”Nej.”
”Bra, då gör vi det.”
Det behöver på riktigt inte vara svårare än så. Människan får träna, vilket är bra för kroppen, och
känna sig duktig, vilket är bra för huvudet. Under tiden läker kroppen. Precis som Voltaire sade för
över tvåhundra år sedan. Är inte den mänskliga kroppen makalös?
//Fredrik Devoto, personlig tränare och utbildare
Poddtips: Lyssna på Fredrik i vår podcast ”Träningssurr”, där han delar med sig av sin vardag som fystränare.
